Always me, never you

Att det alltid ska hända mig, att det alltid är jag som ska resa, ringa, bry mig, smsa & visa att jag älskar den personen. Det känns som om det som var förr inte längre finns och jag hade allt för stora förväntningar på detta. Att jag nu vet vad jag går miste om känns helt sjukt. Jag miste en underbar vän pga av dig! Jag ger allt men du ger inget. Men slika vidare där borta för nu är slutet nära.
varför var allt så jävla bra förut?
man bruckar säga att man är efterklok..
och ja de är man och synd är väl de.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback