.

och nej..

Nej jag vill inte att folk ska tycka synd om mig.. Men vill att folk ska veta varför jag kanske reagerar på vissa saker, ser otroligt jävla arg ut och är lett 27/7 under en viss tid och det är allt för att jag alltid är så jävla orolig över när min mamma får för sig att gå ut och välja flaskan ist för ett vanligt svensson svensson liv, visst hon har hållit på sen jag var 2år men tro mig de går inte över.. Att då samtidigt vara orolig för henne, gå i skolan, klara skolan, vara den glada Johanna, Träffa kompisar, Försöka låta ilskan gå ut över någon jag vet aldrig lämnar mig trots att jag kan bli dum i hela jävla huvudet, klara mig ekonomisk och ta hand om min egen hälsa så är det fan inte lätt! Därför är det som nu när mamma är i en period så tappar jag humöret för minsta lilla som igentligen inte ens behövs att lägga energi på.

Sen att ha en tvilling som gör allt för att reta mig och säger att jag är äcklig, folk pratar om dig johanna.., "alla dina pojkvänner", " de är synd om dom i din omgivning" och allt vad som kan komma ur den lilla munnen. Att vi nu har samma kompisar gör det inte enklare just nu. Vågar knappt fråga folk längre för då har jag ju tagit dina kompisar.. stackars dom säger jag bara. Men det är ju tur att hon blev den perfekta tvillingen av oss iaf.

Men jag tänker dock inte ge upp. Tänker stå rak i ryggen och fortsätta med skolan, skaffa jobb, flytta och ta vara på mitt liv. Jag har klarat mig såpass långt förut så tänker inte deppa ner och gräva ner mig vilket många människor kanske vill men nu får det vara nog på allt!

bra de va då jag inte visste bättre

PUSS Å HEJ LEVERPASTEJ!

Man blir inte mer van ju längre tiden går, det blir nästan hemskare för varje gång flaskan kommer fram.

Jag vet hur det känns. Även fast vi inte känner varandra så bra så är det ändå bara att höra av dig om du skulle vilja prata om det.

<3

du är stark johanna! du vet att jag alltid ställer upp, love you <3