jag börjar bli van
Efter nästan 16 år börjar jag nu att bli van. Men varje gång blir jag minst lika besviken och ledsen.. Att jag nu ska få gå i typ en månad och känna en oro men har jag tur så är det kanske bara en vecka..Man vet ju aldrig någonting, kommer du komma på min bal? min student? min födelsedag? all denna oro tar fan kol på mig. Jag orkar fan inte ens tänka längre vill inte ens bry mig det är ditt liv inte mitt. Men jag känner ett ansvar och kommer alltid att göra. Efter alla gånger som har varit så har jag lärt mig att koppla bort skiten när jag väl är i skolan men sen då? när jag kommer hem till en tyst lägenhet är det inte så himla lätt att koppla bort de. Allt påminner mig och självklart faller en tår ner. Jag vill inte visa att jag är svag men just nu vill jag bara vara liten och inte förstå någonting, inte behöva bry sig. Folk säger att jag inte sla bry mig och försöka tänka på något annat men va fan jag är rädd om dig och älskar dig oerhört mycke du är ju trots allt min mamma..
Kommentarer
Jenny säger:
Vet precis hur du känner! De är inte att bara sluta bry sig, hur mycket man än vill så finns de alltid nåt litet litet som bryr sig!! DU är stark!! :)
Emma säger:
Så bra då! Det är toppen med mig! :)
Trackback